emmamatildaa

Jag har aldrig varit glad för att gå upp tidigt, har alltid haft svårt för de och det är nästan som min kropp protesterat i form av att jag mår illa och känner mig dålig när jag går upp tidigt. Inte alltid men många gånger. 

När jag jobbade, innan jag blev gravid va de inga större problem att gå upp dock. Kroppen vande nog sig, men sen kom illamåendet när jag blev gravid, och jag tror faktiskt att mitt illamående/kräkningar hade samband med att jag gick upp tidigt för jag mådde så mycket bättre dem dagarna jag fick sova lite längre. Haha.

Usch nej, tidiga morgnar är inte min grej.

Klara däremot, hon verkar inte ha några större problem att gå upp tidigt. Gärna sådär halv 5-5. Idag fick jag iaf henne att ligga kvar i sängen till klockan 6, sen gick Roger upp och då fixade han lite frukost till henne som hon nu sitter och äter inne vid tven. (En bra uppfinning de där..) 

Aja, jag kan ju inte somna om. Men att iaf lugga kvar i sängen en stund till är värt mycket. Ligger och lyssnar på Vincent när han snörvlar till, hostar och har sig. Det har varit en rätt jobbig natt så är skönt att bara ligga ner, huvudvärken börjar nämligen infinna sig. 

Men det finns ju värre saker, så varför klaga på tidiga morgnar? ;) haha

Imorgon är det nyårsafton, tanken är att vi ska fira det med en bunke fina vänner men vi får nog se hur Vincent mår innan vi kan ställa in oss på de. Som det känns nu känns de inte som de blir något firande utan mer som vi/jag får vara hemma med honom. Men de kan ju vända och jag hoppas det :)