Välkommen vecka 22!
Det är svårt att motivera sig själv att göra något vettigt när hela kroppen skriker "NEEEEJ".. Idag är en dag då kroppen inte samarbetar, inte huvudet, inte fogarna, inte något. Blä!
Och det är nu jag ångrar att jag sa till R igår att vi mer än gärna tog bussen in för att handla, ett äventyr för mig och loppan men det får nog tyvärr vänta tills R kommer med bilen om kroppen inte skärper till sig!
Dagar som denna är det också svårt att få genom "det är värt det" trots att jag vet att det är det, men just idag känns det inte som det. Att ligga pall på soffan är inte något man vill, speciellt inte när man är hemma med världens finaste energiknippe. Men jag hoppas som sagt att kroppen skärper till sig så vi kan hitta på något iaf :)
Hade ju hur mycket planer som helst idag, men det sket sig. :(
Aja.
Idag går vi in i vecka 22, 21+0! Lycka, längtan och åh vad vi ser framemot detta! Samtidigt som jag vill att tiden ska gå jättefort, så vill jag gärna stanna upp den lite. Man hinner knappt med!
Har dessutom 15veckor kvar att jobba, vilket känns konstigt. Men där är semestern inräknad, den första betalda & planerade semestern. Vet ni hur underbar den känslan är? :D haha
Nej nu ska jag mysa med min loppa, ska se om hon vill leka lite :)
